2014-11-08

Redogörelse från konstresan till Astrup Fearnley Museet

Lördag morgon är tidig, speciellt för den som ska koka kaffe till en liten busslast av konstresenärer. Kaffe, och te, visst ja. Men när hela sällskapet på väg mot Oslo stannar till för en bensträckare vid tiotiden, är de heta dryckerna guld värt. Och det är då jag förstår att vi äntligen är på väg. Den första konstresan arrangerad av nya resegruppen i Röda stens medlemsutskott!

Målet är det privatägda museet för samtidskonst, Astrup Fearnley. 2012 stod den nya byggnaden klar, ritad av arkitekten Piano Renzo. Densamme har även ritat det kända kulturhuset Centre Pompi­dou i Paris, liksom den svenska konsthallen Vandalorum i Småland. Längst ut i förlängningen av Akers brygge, som en juvel i det nybyggda futuristiska arktiekturlandskapet på Tjuvholmen, ligger Astrup Fearnley. Det är tre rejäla byggnader klädda med silvergrå träpanel, skilda åt med både kanal och broar. Taket är som en välvd glasbåge och övriga detaljer minner om maritima master och andra detaljer. Området mot havet är en liten men naggande god skulpturpark och vid den finsteniga stranden hade det gått utmärkt att bada. I entrén möts vi av den norska konstnären Tori Wrånes enorma sten, hängandes i ett rep från taket. Det är bara det att stenen lever. Den andas och rör sig precis som en lunga, med tillhörande ljudeffekter. Guiden, eller omviser som det heter på norsk, är en tydlig nordlänning som vi förstår utan problem när hon guidar runt oss i utställningen Europa, Europa. Det är över 30 konstnärer under 35 år, samlade från de åtta städerna Oslo, Berlin, Bryssel, Paris, London, Zürich, Prag och Lissabon. Tanken är att visa på den intellektuella identitet som den nya rörligheten i Europa leder till. Som om vi pratade en gemensam konstnärlig identitet. Idén är spännande fast resultatet nog så spretigt. Av samma skäl finns heller ingen katalog, eftersom utställningen ska varieras och ändras så som konsten i Europa varieras och ändras.

rodastenkonsthall_osloresan_500z730px.jpg
Foto: Emelie Storm

Det största verket är en studie av ett känt japanskt varumärke inom teknologi och IT-produkter. Det kunde varit en företagsuppvisning av historisk succé om det inte vore presenterat som ett samtida konstverk. I kontrast presenteras det pyttelilla människan-och-laptop-livet i obränd lera direkt på golvet. Vi får böja oss ner för att se hur de små människorna somnat mitt i sitt facebookande(?). Ett annat verk visar en jättelik plastelina-klump färgad som ett rosasprängt köttstycke. I en video formar konstnären klumpen med en makaber plastelina-kötthand, samtidigt som hon beskriver vad god skulptur egentligen är. Det vore för mycket att beskriva alla de enskilda verken här, men överlag domineras nog Europa, Europa av videofilm på olika sätt. Ljuden blandar sig med varandra som en konstnärlig ljudmatta. Den som hellre vill titta på de permanenta utställningarna kan glädjas åt större namn som Cindy Sherman, Jeff Koons, Damien Hirst, Anselm Kiefer med flera. Tänk att till sist själv få stå mitt emellan Hirsts itusågade ko i sina blå konserveringsakvarier, det ni.

Mätta av sinnesupplevelser sitter till slut nästan hela resesällskapet på en långbänk och inväntar återfärden till bussen. Dagens konstetapp är emellertid inte riktigt slut utan vi toppar det hela med en snabbvisit till Oslos nya operahus (2007, Snöhetta arkitekturbyrå), med den specialimporterade italienska marmorn. En promenad upp och runt byggnaden är en väldigt fin avslutning på Oslo-besöket.

Tack alla ni trevliga konstresenärer som följde med! Vi ser fram emot nästa resa.

Hälsningar Emmeli Malmqvist (& Soun Corcos, som tillsammans utgör resegruppen)